Efter att jag igårkväll trotsade min sjukliga trötthet o bestämde mig för att kliva upp ur sängen kl 22.35 *piip*, satte min yngste son igång o snacka med mig..
Ja, det var pga av JUST den lilla krabaten jag klev upp, han vägrade somna om och jag vägrade fortsätta försöka söva om förgäves!!

Så här löd vårat samtal efter midnatt igår (blir ju idag då, om man ska va petig)

Dogge: E du trött morsan??

Jag: Ja hurså, syns det eller??

Dogge: Mmm, du ser rätt sliten ut..

Jag: Man kanske gör det efter 4 månaders vakna nätter gubben..

Dogge: Men mamma det e inte mitt fel att magen har krånglat o sånt skit du vet!!

Jag: Nä men nu har du ju inte ont längre, så nu borde du börja sova ju??!!

Dogge: Hmm, jo kanske men jag känner att jag e lite mer utav en nattuggla om du fattar..

Jag: Fast det måste vi nog ta o ändra på om du vill ha en morsa som ser pigg ut dagtid..

Dogge: Gör inget om du ser sliten ut, finns ju smink

Jag: Men varför kan du inte låta oss andra sova medans du ligger vaken o nöjd för dig själv då??

Dogge: Määäää, hur kul e det liksom, vill ju ha nån att snacka med

Jag: Tycker det e mycket roligare att prata med dig på dagtid iaf!!

Dogge: E inte huvudsaken att jag inte skriker o gapar på natten då??

Jag: Fast det GÖR du älskling, OM man inte ger dig käk o tar upp dig vettu ;)

Dogge: Å fan e det så illa, tyckte ändå jag skötte mina kort rätt snyggt??

Jag: Kan vi gå o lägga oss nu??

Dogge: Snälla snälla, bara en liten liten stund till, titta jag skrattar ju
*breedaste smiilet*

Jag: Jag går iaf upp nu..

Dogge: Ok då :(