Va nyligen med om min största rädsla sen Vilmer kom till denna värld..
Hörde att han vaknade till där uppe o skrek, jag fyllde hans mugg med vatten o knallade upp för att ge honom lite att dricka (han brukar vilja ha det om han vaknar till av nån dröm eller så)..
Var bara det att jag möttes utav ett blodbad i hans säng och en Vilmer som jag inte kunde se ansiktet av pga allt blod!!
Jag skrek och jag tror aldrig Robin tagit sig upp till övervåningen så fort nån gång..
Det slutade aldrig blöda heller, så först hade vi ju ingen aning om vad som hänt??!! Det kom liksom blod från näsan, från munen och han kräktes tom blod :(

Som tur var så handlade allt om näsblod iaf, anledningen till att han kräktes blod oxå e för att magen inte "tål" blodet så det kommer upp igen, det fick vi berättat för oss av sjukvårdsrådgivningen (ringde dit eftersom det aldrig slutade nån gång, och eftersom att han kräktes blod oxå)!!

Summan av kardemumman e nog tyvärr att han ärft detta från sin far o farfar, de blöder väldigt ofta (Robin har tom vart o bränt i näsan), så nu vet vi vad vi har att vänta..
Men nästa gång e jag/vi iaf förberedda, för det här var hemskt, jag fick sån panik!!
Jag är såå lycklig att jag lever med en så lugn man, han lyckades lugna både mig o lill-Julle :)

Nu ligger alla blodkläder o blodiga sängkläder i tvättmaskinen, så vi blir väl vakna ett bra tag till, för att vänta in att den ska bli klar..

Men godnatt till er alla som ska, eller redan har lagt sig ;)

Fick förresten mess av min lilla vän igen för en stund sen o hon hade blivit hemskickad igen, var tydligen bara i första fasen ännu..