Har inte skrivit att det faktiskt *peppar peppar, ta i trä* lugnat sig här hemma med Pyttes mage o gallskrik..
Det var väl 8 veckor med skrik dygnet runt tror jag, men nu så är det bättre!!
Vi testade allt kändes det som, men sen tog jag beslutet att testa sluta amma honom eftersom han fick som ondast när jag gjorde det o inte efter de gånger han fick ersättning i flaskan??!!
Hur som, DET FUNKADE!!
Han tålde i princip INGET jag stoppade i mig, å då menar jag allt från jordgubbar, lök, tomat bröd, bla bla bla.. Ja, jag kunde inte äta ett skit..
Så nu e det ersättning här hemma, å en glad kyckling bebis :)
Nackdelen är dock att han blev mer mätt på min mjölk än vad han blir på ersättningen, han vill äta lite oftare nu men ALLT annat är bättre med en nöjd bebiskille ;)

Nu ska jag oxå vara så hemsk och skriva att det e jävligt skönt att inte amma längre!!

Jag gillade inte mig själv som en "Arla-kossa", dels för att jag hatade att amma offentligt, att jämt vilja gå ut till tex bilen för o amma eller gömma sig (liite extra svårt när man har ett barn som blir STÖRTHUNGRIG PÅ 2 RÖDA, ni minns att jag blev tvungen att pang bom, sätta mig inne på H&M en gång), å att ta med urpumpat i flaska varje gång man skulle iväg är ju isf "lika jobbigt" som att då istället ge ersättning!!
Så summan av kardemumman är nog att jag är en "flask-morsa", hata mig eller gilla mig.. Så ligger det till iaf :)