Vi börjar med den bra saken!!
I måndags bestämde jag mig för att gå med i donationsregistret, kände att det var på tiden.. För vad ska jag med alla organ till, när kroppen ändå är livlös (själen kan ändå ingen ta ifrån mig)??!!
Jag avsade mig därimot att de skulle få användas till forskning, jag vet att det är nödvändigt med medicinsk forskning men när jag inte vet vad de prioriterar först (ett litet barn som behöver ett av mina organ eller en grupp forkare som snabbt behöver samma), har ju hela tiden trott att det ALLTID går till behövande människor i första hand men fick häromdagen veta att det inte är så, därav mitt val..

Funderar oxå på att gå med i "Tobias-registret", speciellt efter att ha läst om Uppsala tjejen som är med där.. Det var en kvinna i USA som behövde stamceller o benmärg och DEN ENDA donatorn i HELA VÄRLDEN som matchade henne var just denna tjej i Uppsala, så den benmärgen fick åka snabbflyg från Akademiska till USA ;)
Den kvinnan skickade några veckor senare ett brev till donatorn där hon tackade för att hon nu kunde få tillbringa ytterligare några år med hennes barnbarn och så skickade hon med en fin liten ängel..
Gud va bra man skulle må i sig själv efter att ha gjort en sån gärning o fått vara med och rädda ett liv!!

Nu till det dåliga!!
Pepparkakashuset.. Börjar med att säga att huset faktiskt var trasigt redan i kartongen, så det var ju lagom muntert att behöva ställa sig o "laga" det INNAN man ens kunde sätta igång med ihopättningen!!
Hade dessutom Sveriges sämsta glasyr sprits, såg ut som om jag hade kastat på den på taket ;) Nu står det bara o väntar på att få åka i soporna, för jag vill inte ens se skiten!!

Blir inge mera pepparkaksbyggen för mig, det får pappan ta med barnen i framtiden ;)