..Detta blir nog mitt jobbigaste inlägg hittills att skriva, så varför gör du det då, tänker ni??!!
Jag har valt att göra det av flera anledningar, dels för att jag tycker för mycket om att skriva för att göra ett blogguppehåll, å att bara låtsas som om inget hänt o att jag mår toppen skulle ju inte vara äkta inlägg, dels för att skriva (o prata) är en del av hur jag bearbetar saker på bästa sätt, å dels för att den här hålan är ganska liten och eftersom ganska många redan vet om detta kan jag lika gärna skriva här så slipper folk "viska bakom min/vår rygg"..

Hur som helst så föddes ju Douglas för drygt 5 månader sen, han hade kolik i 3,5 månad som de flesta av er känner till och under dessa månader (som för övrigt kändes som ÅR!!) handlade vår tillvaro här hemma endast om att överleva dagen, för så kämpigt är det med ett kolikbarn!!
Man kan inte förstå förrän man varit där själv, innan jag var med om det o bara hörde om andra som varit eller var i den situationen, så tänkte jag nog bara "fy så jobbigt det måste vara", men ordet jobbigt räcker verkligen inte..
Och med att överleva dagen vill jag då oxå flika in, att när tröttheten tar över helt, så existerar det knappt något samliv (om ni nu inte kunde räkna ut det själva), vi hann ju knappt lägga oss ner i sängen förrän det var dags för nästa omgång osv..

MEN, någon gång under denna jobbiga tid hände det iaf och dessutom så lyckades/råkade jag bli gravid.. Har inte ens minne om jag hade fått tillbaka mensen eller ej, men det tror jag inte, jag fick ju de omskriva p-plåstrena med en himlans massa biverkningar utskriva, som jag skulle börja med när mensen kom..
Jag reagerade inte heller så väldans mycket när jag började spy, eftersom det var en av de vanligaste biverklingarna på plåstren!!?? Det som till slut fick mig att börja fundera, var när jag en morgon skulle förbereda tvättmaskinen o höll på att dö när jag skruvade av korken på sköljmedlet för att det luktade så jävla illa!!
Observera då att det här sköljmedlet hade varit min favorit sen jag hittade det!! Var tvungen att ge bort flaskan för jag ville spy så fort jag såg den blåa flaskan ;)

Jag bad då en vän handla med sig ett test (då jag totalvägrade kliva in på Ica i Örsa o handla det själv)..
Sätter mig på toan o kissar på stickan samtidigt som jag läser bak på paketet vilka "fönster" som ska färgas, ja ni vet.. Jag hinner inte ens kissa färdigt innan BÅDA fönstrena på testet praktiskt taget lyser RÖTT!!
För en halv sekund svimmade jag nog nästan av där inne på toan, sen började jag bara skaka i ren panik..

Ringde Robin o berättade, då sa jag oxå direkt att jag var 400% säker på att jag ville göra abort men att vi skulle prata mera när han kom hem!!
(Ringde oxå direkt till gyn i Uppsala o bokade tid för UL, eftersom jag inte visste när jag skulle blivit gravid o alltså inte visste hur långt gånget det var??!!)

Vi var där i tordags o det visade då på nästan 11 fulla veckor, vilket betyder att jag den här veckan kommer att ha gått 12 fulla, på väg in i v 13.. Kanske var dumt, men både jag  Robin valde att titta på skärmen där vi såg ett litet pyre ligga o sprattla med både 2 armar o 2 ben :(
Efter UL hade vi en inbokad tid hos en kurator gällande hur vi kände, vi velade fram o tillbaka båda två.. Kände en sak ena dagen o raka motsatsen (nästan) andra dagen??
Nu har vi iaf kommit fram till att vi ska ta bort den här graviditeten, men trots vårat beslut velar vi o kämpar för att först o främst ta oss igenom torsdagen (vi har fått tid på torsdag morgon, sista dagarna för vanlig skrapning, sen hade det blivit 2-stegs abort vilket innebär att det måste födas ut)..

Kan inte förstå hur en människa fungerar egentligen??
Hjärnan säger en sak o hjärtat skriker motsatsen!!
Jobbigt är det oxå att jag spyr hur många gånger som helst under dagen, jag är synligt gravid OCH nästan allt talar för att det här skulle vara en liten flicka (mina 2 andra graviditeter har känts precis likadana o jag har vetat i hela min kropp att jag väntat pojkar, BÅDA gångerna.. Den här gången är precis allt annorlunda o hela min kropp känner att det är en flicka).. Nu tycker ni att det inte borde spela någon roll, det har ni absolut rätt i men jag vill bara skriva att det ändå (för MIG OCH ROBIN) har en jobbig inverkan på vårat beslut!!

Som sagt, livet är inte guld o gröna skogar så det vore ju en lögn att låtsas som det i bloggen!!
Eller hur??

Tycker bara det är riktigt jobbigt att klä sig nu eftersom det syns så himla tydligt o det inte är något jag kommer fullfölja..

Visste ni att alla aborterade foster (även missfall) efter v 12 (eller tidigare, sjukvårds personalen avgör om fostret har mänskliga drag, och har det det så skall det kremeras även före v 12) skickas i små kistor för kremering o strös sen ut på en kyrkogård??!! Detta är inget som sjukvåden har skyldighet att informera om..

Jag storgrät när jag fick reda på det, men allting är lättare att bearbeta när man vet, finns verkligen ingenting som är så jobbigt som ovissheten..
Å det gäller mycket här i livet!!

Tack till alla våra fina vänner o min familj som stöttat oss massor (trots att ni alla trodde vi skulle göra annorlunda)..